Fragment ur livet - som små delar som tillsammans bildar en större del. Lite som ett pussel, men i detta fall ser man inte den totala helheten förrän livet inte längre finns.

Varje fragment och erfarenheten av det påverkar hur resultatet blir. Börjar ju faktiskt redan när man föds och fortsätter sedan kontinuerligt.

När jag ser tillbaka på mitt liv, så tycker jag att det blev som en slags vändpunkt när min mamma dog, liksom ett före och ett efter.
Före - Det var min pappa, min mamma och jag. Inga fler. Jag växte alltså upp som enda barn till föräldrar som enligt den tidens mått var lite äldre, min mamma 34 år och pappa 36 år när jag föddes. De hade då varit gifta i 9 år och varför inga barn kommit tidigare har jag ingen aning om. Jag vet bara att jag redan tidigt tänkte att så här gammal skall jag då absolut inte vara när jag får barn, det var jag inte heller.
Efter - då var det min pappa och jag och jag var 17 år. Mamma hade ju mestadels varit hemmafru och skämt bort oss, så plötsligt visste ingen av oss vad som skulle göras eller hur. Pappa tyckte jag skulle göra saker för att jag var flicka medan jag tyckte att det var han som skulle fixa allt eftersom han var pappa - med andra ord upplagt för bråk.
Detta efter har ju sedan fortsatt och trots familj o vänner så har jag nog i grund o botten känt mig ensam. Den förtrolighet som kan finnas mellan en mor och en dotter har jag ju aldrig upplevt o inte heller har det ju funnits någon att fråga eller stämma av med i situationer där just en mamma är rätt person.

Jag har funderat en hel del över hr jag skall disponera texten under denna rubrik. Risken finns ju att det kan bli tjatigt, bara en uppräkning, så därför har jag blivit inspirerad av en del talkshows som jag sett på TV. Där är det ju alltid en programledare som frågar någon om dess liv, men i detta fall är jag själv både den som frågar och den som svarar. En hel del frågor har jag fått inspiration till just genom dessa TV-program.
Det kommer att vara frågor och svar som ger fragment ur ett liv som tillsammans bildar en helhet.
Allt kommer inte heller att vara kronologiskt utan får sammanfogas med läsarens egen förmåga.

Innehållet blir som ett tidsdokument – från 1949 och framåt och visar på vad som hänt under denna tidsperiod, så klart i mitt liv, men jag hoppas också på igenkänning från läsarna.

Om vi börjar som du skrivit tidigare så att säga efter, så var du bara 17 år när din mamma dog – hur har det påverkat ditt liv tror du?
- Jag vet faktiskt inte exakt, men har så klart funderat en hel del över det.
Mycket i mitt liv har sedan dess varit att tänka framåt, gå vidare, ta tag i situationen o hitta en lösning för att sedan ta nästa steg.
Jag började också ganska tidigt fundera över detta med en hemmafrus roll, kanske också kvinnans roll i ett hem. De här funderingarna startade nog innan mamma dog, men de aktualiserades i och med detta
Jag kan väl också säga att alla mina funderingar, mitt svaga förtroende och min inställning till sjukvården grundades redan här.
Sedan har vi ju detta med begravningar - alltsedan min mammas bortgång har de inte blivit något som jag värderar särskilt högt.

Svagt förtroende för sjukvården – vad menar du med det?
-

Förklara det där med begravningar lite mer
- Hyckleri, alla kommer, jättekul vid kaffet efteråt osv

Kvinnans roll i hemmet - kan du vidareutveckla det lite?
- Min mamma var hemmafru fram tills jag var sådär 16 år. Hon lagade mat o tvättade o strök o städade – ja, hon gjorde det som många kvinnor gjorde på denna tiden. Passade upp min pappa o mig. När hon dog, så stod vi där helt handfallna min pappa o jag. Han tyckte jag skulle ta över hennes uppgifter för jag var flicka o jag tyckte han skulle gör det för han var pappa. Städa kunde vi väl fixa men laga mat, det hade ju aldrig någon av oss gjort. Och tvätta, det var inte heller helt enkelt med tanke på att tvättstugan bestod av blötläggningskar och en gasdriven koppargryta där tvätten skulle kokas, det som inte skulle tvättas för hand alltså. Tvättmaskin var inget vi hade sett av på den tiden. Dessutom skulle ju en mängd saker manglas och mangeln var en stor stenmangel. Några av de här sakerna hade väl pappa hjälpt mamma med men jag hade inte varit med alls. Där o då bestämde jag mig för att inte göra som min mamma. Jag skulle göra så att min familj – om jag fick någon – skulle klara sig själva utan mig och denna tanke fullföljde jag.